Kolbengtsson

Tiden fortsätter att springa iväg och jag fattar inte hur jag kan få må så bra. Haha låter kanske märkligt men jag mår verkligen hur bra som helst, små tungt att gå och promenera längre sträckor men inget värre än så. På gott och ont kanske då jag nu börjar fundera lite om bebis har tänkt stanna i magen för evigt? 

Samtidigt känns de så overkligt att jag snart (förhoppningsvis) är TREbarnsmor. Helt sjuk och de kommer upp så mycket minnen från dagen vi kom hem med Vilhelm och de känns som igår.... vet inte vars tiden for. Men ett som är säkert är att just du lilla bebis får hemst gärna börja komma snart för vi är så nyfikna på vem du är!