Kolbengtsson

Har tänkt så många gånger att jag ska blogga men varken tid eller ork har funnits. Tiden galopperar i full fart så de känns som att jag knappt hinner med. I förrgår kväll kom "äntligen" förklaringen till att lillebror inte sovit ordentligt på tvåveckor. Febern kom med besked och så även en liten tand (den åttonde i ordningen) väldigt skönt att hitta anledningen då jag börjat misstänka nattskräck eller andra tråkigheter. Tandsprickning kan vi hantera och är ju tyvärr allt för bekant med.
Nu är vi inne på dag två med 39 graders feber men den verkar äntligen börja ge med sig och nu på morgonen som startade 04.30 så busar lillebror och storasyster.

Anders har varit i Umeå tisdagkväll till igårkväll så vi har varit ensamma hemma, men med underbara barn (som förstod att mamma var själv) som har skött sig så bra så har allt gått som en dans!

Igårmorse just innan jag skulle skjutsa Lilly på förskolan så föll hon ner från soffan med ett väldigt brak. Känslan i mammahjärtat när hon med gråten i halsen och tårarna sprutar ändå inte tvekar om hon vill åka till förskolan är en väldig lättnad. Hon älskar verkligen förskolan och jag hade nästan små lyckliga fjärilar i magen när jag lämnade henne lekandes med hennes kompisar. Beslutet att hon skulle börja gå 15 timmar är verkligen så rätt för hennes skull.

Våra älskade små skatter!!