Kolbengtsson

Efter många diskussioner och ett starkt begär efter blåbärspaj så gick hela familjen ut i skogen imorse. Lilly var inte på nått vidare strålande humör redan innan så vi räknade med en snabbtur. Lite blåbär plockade hon och vi kokade kaffe å korv och fikade, sen åkte Anders hem med barnen och jag och Nikita stannade kvar för att plocka lite till. Men med en löptik som såg att husse gick iväg (han som jagar) så var hon inte mycket till nöjd så jag var tvungen att knyta henne i ett träd och där satt hon och ylade tills jag tillslut gav upp och vi gick hem. Men  det tar verkligen tid att plocka blåbär...

 

 

Det är intressant tänkte jag för mig själv där jag gick i skogen och försökte få ihop lite blåbär.

Min mormor är en "bärplockerska" och har länge varit och hon säger ofta att hennes barnbarn aldrig haft något intresse för att följa henne och plocka. Möjligtvis har vi nån gång följt med och plockat lite grann men det är det lilla. Min komentar till henne blir då. Jag kan för mitt liv aldrig minnas att vi erbjöds någon bärplockare, och idag började jag plocka I VANLIG ORDNING med bara händerna........Anders säger då åt mig lite senare att använda den nyinköpta bärplockaren. Plötsligt så börjar det hända något i hinken, de börjar faktiskt bli littte blåbär. Och då faller poletten ner, klar vi inte tyckte det var så häftigt att gå och hand plocka ett å ett bär när mormor fyllde en hink på mer än halva tiden. Tror bestämt att hon tyckte det var skönt att få plocka ifred för annars hade vi fått erbjudande om att lyxa med en bärplockare. (Läs detta med glimten i ögat.)

Men insåg också idag att det krävs lite teknik så du har något du faktiskt måste lära mig nu kära mormor Sonja!