Look what they´ve done to my song!
Har nyss sett One tree hill, och precis som alla säger så är det ett riktigt flään avsnitt. Det är jätte bra, men det får mig att sakna anders så mycket...Jobbigt det där när han är så långt bort.
Lite lustigt hur jag ibland kan komma på mig själv fälla en tår och få en klump i magen av saknad. Men då tänker jag på hur orättvist det är mot alla andra, som inte bara måste längta en eller två veckor för att få träffa den dom saknar, utan den personen kanske aldrig mer får träffa den dom saknar. Och då sitter ju klumpen föralltid kvar där i magen och tynger... Det är inte fel med att ha dagar då man tycker att ens liv är svårt, hur litet problemet är, men en sak jag tycker man ska ha i åtanken är att det faktiskt finns dom som har det värre. Att försöka se det som är bra i livet och uppskatta det man har. Jag har aldrig varit i den sittsen att livet har varit orättvist mot just mig. Visst har jag förlorat nära och kära, men alla i sinnomtid. Det är annars för dom där livet faktiskt är orättvist. Någons liv tas påtok för tidigt. Någon kan aldrig nå sina största drömmar pga hinder. Jag har aldrig måstat ta ställning till en sån situation. Det ger mig ingen rätt att ta ställning till vad som är rätt och fel. Det gör att jag inte kan sätta mig in och förstå andra människors smärta. Jag har varit med och varit åskådare när en vän förlorat en bror, en vän som förlorat sin mamma, en annan vän som förlorat sina barn. Men man kan inte göra annat än att visa att man försöker förstå, att man finns där och man verkligen försöker göra sitt bästa för att göra och säga precis det rätta. Men ingen annan som går igenom just det här, har heller rätt att dömma om du gör rätt eller fel, så länge du gör det DU tror är det rätta. Allt skulle vara så enkelt om man hade en handbok i precis dom här speciella fallen "Så här ska du göra och det här ska du säga." Så är inte fallet, det gör att det är helt upp till oss själva att fatta ett bra beslut. Men kom bara ihåg. Det syns när du försöker och det syns om du undviker det!
Saknar dig hjärtat!
Lite lustigt hur jag ibland kan komma på mig själv fälla en tår och få en klump i magen av saknad. Men då tänker jag på hur orättvist det är mot alla andra, som inte bara måste längta en eller två veckor för att få träffa den dom saknar, utan den personen kanske aldrig mer får träffa den dom saknar. Och då sitter ju klumpen föralltid kvar där i magen och tynger... Det är inte fel med att ha dagar då man tycker att ens liv är svårt, hur litet problemet är, men en sak jag tycker man ska ha i åtanken är att det faktiskt finns dom som har det värre. Att försöka se det som är bra i livet och uppskatta det man har. Jag har aldrig varit i den sittsen att livet har varit orättvist mot just mig. Visst har jag förlorat nära och kära, men alla i sinnomtid. Det är annars för dom där livet faktiskt är orättvist. Någons liv tas påtok för tidigt. Någon kan aldrig nå sina största drömmar pga hinder. Jag har aldrig måstat ta ställning till en sån situation. Det ger mig ingen rätt att ta ställning till vad som är rätt och fel. Det gör att jag inte kan sätta mig in och förstå andra människors smärta. Jag har varit med och varit åskådare när en vän förlorat en bror, en vän som förlorat sin mamma, en annan vän som förlorat sina barn. Men man kan inte göra annat än att visa att man försöker förstå, att man finns där och man verkligen försöker göra sitt bästa för att göra och säga precis det rätta. Men ingen annan som går igenom just det här, har heller rätt att dömma om du gör rätt eller fel, så länge du gör det DU tror är det rätta. Allt skulle vara så enkelt om man hade en handbok i precis dom här speciella fallen "Så här ska du göra och det här ska du säga." Så är inte fallet, det gör att det är helt upp till oss själva att fatta ett bra beslut. Men kom bara ihåg. Det syns när du försöker och det syns om du undviker det!
Saknar dig hjärtat!
Kommentarer
Trackback
