Kolbengtsson

Jobbat nu på morgonen och nu sitter jag vid köksbordet, har nyss fikat och nu tittar jag ut genom fönstret på snön som faller ner och lägger sig på marken som ett stort vitt täcke. Det ser så fridfullt ut på nått sätt. Jag förstår mig inte riktigt på mig själv alla dagar, för nu dansar tankarna runt i skallen, både från det för flutna men också om framtiden. Jag vet inte riktigt hur ni ska kunna förstå er på mig, när jag inte själv gör det. så det är nog ingen idé att ens försöka. Men jag blir så arg på mig själv. Varför kan jag inte bara får vara! när allt är så himla bra? Det är snart jul, jag har världens underbaraste Elias och mycket mer, men ändå så är det nått som inte vill ge sig i mitt huvud! Det är dags att skärpa till sig och försöka sikta på att bli normal igen? vad sägs om det.?! Nä,  ni förstår nog inte det här. Varför? ja varför ? det är för att jag är förvirrad och jag vet att ni som läser det här också kommer att bli väldigt förvirrade av det jag har skrivit nu! så det är nog lika bra att bara lägga det bakom sig och gå vidare!



Ett mirakel sker, är det dig jag ser
Du kliver fram och tar min hand.


Tjiing!